Hur ska man egentligen förhålla sig till namnsdagar? Ibland hittar vi på tusen och en anledningar till att fira både det ena och det andra. Är det för att vi vill förgylla vår vardag eller är det för att vi måste ha en anledning till att fira och liva upp vår annars så melankoliska tillvaro? Skulle vi inte bara kunna tillåta oss att se det som vår dag ger oss? Hur som helst, så har jag en av mina namnsdagar idag. Ingrid. Ett namn som jag inte gillade speciellt mycket under min uppväxt. Det var väl bara tanter som hette Ingrid, hur kunde man vara så elak att ge ett barn det namnet. Nu har jag förlikat mig med det. Den ursprungliga formen av namnet var Ingifridh. Första delen kommer från ett gammalt gudanamn med okänd betydelse, med andra delen, fridh betyder "vacker, älskad". Sedan 1901 är det alltså den 9 okt som är namnsdagen. Med anledning av detta har jag varit på namnsdagskaffe på eftermiddagen. Sedan blev det kvällsjobb på museet.
Imorgon ska jag flytta in min nymålade möbler. Stolsdynorna är omklädda, så allt är fix och färdigt!
1 kommentar:
Hej!
Då får man väl säga "Grattis på namnsdagen"...
Nja...Ingrid är ett vackert, älskligt namn, tycker jag, som på gamla dar förlikat mig med att heta Maj...
Ha en trevlig lördag!
hälsn
AnnA
Skicka en kommentar