Idag har det varit en tämligen långsam dag på museet. Ett tag vekade det nästan som att klockan gick baklänges och vi fick gnälla lite över detta. Sen kom vi att prata om fattiga barn i Indien (pga att vi säjer påsar av tidningspapper, gjorda av just fattiga barn i Indien) och då fick vi klappa händerna i tacksamhet över att vi kunde dela ciabatta till lunch och fick på överblivna ändkakor. Så vi slutade raskt md att gnälla och njöt av solen som värme våra ryggar. Något senare fick vi trevligt besök och receptionen fylldes ånyo av skratt och ev lite skvaller...
Väl hemkommen jagade jag in några kalvar som inte verkade nöja sig med att vara på koverandan. Jag anser att jag gjorde det största jobbet, men här går meningarna lite isär. Nu ska jag ut i vårsolens glans och rasta vallangerna.
2 kommentarer:
Du får gärna skriva om dagarna men lite besserwisseraktigt måste jag pepåka att Zacharias Topelius (1855) skrev "Blommande sköna dalar"...
Hälsar i vårsolens sken!/Bodil
Du har så rätt, så rätt! Men det finns inga blommande dalar här, utan bara dagar och det är de som ger mitt hjärta ro...
Skicka en kommentar