Det har väl inte undgått någon att det är höstlov just nu och håglösa ynglingar dräller omkring överallt. På museet är det också aktiviteter, som det bör vara på varje ställe med lite självaktning. I butiken har vi ett glasskåp med en miljon små glasdjur och vilka alla barn älskar. Ännu roligare blir det om dom får betala själva. Föräldrarna säger till dom "- Lämna fram pengarna till tanten i kassan." Problemet var att igår (som alla andra dagar) så fanns det ingen tant i kassan, bara jag och min 12 år yngre kollega. :)
Idag hann jag inte mer än utanför museet när jag blev stoppad av en liten dam (lägg märke till ordvalet). Hon hade råkat gå bort sig och hittade inte hem. Hon visste att hon bodde vid vattnet och att det gick gröna bussar utanför hennes hus. Kanalen rinner genom hela stan och alla stadsbussar är gröna, så det var inte mycket till hjälp. Men hon kom på adressen och jag fick följa med henne hem. Utanför varenda dörr vi gick förbi, så sa hon "-Här bor jag!" Det gjorde hon inte, men till slut hittad vi rätt dörr, där nyckeln passade. Hon tackade för hjälpen och undrade vad fröken hette. Se där lite ordning och reda! Men så var hon också 86 år gammal och visste lite vanlig hyfs. :-)
Dessutom har jag kommit på att det tar ungefär 5 minuter för mig att titta på julsaker och få julkänsla. Jag fick köpa en ny adventsstjärna för att stilla den något. Kan man sätta upp adventsstjärnan den 2 nov? :)
1 kommentar:
Godkväll!
Ja, du har träffat min kollega Chrille, och vi häromdagen var vi på ett larm tillsammans och lyfte upp en mycket säregen pensionär, som larmar rätt så ofta. Dagen efter hette det "att där varit en mycket ypperlig dam och en yngling...De andra jobbarkompisarna skrattade förstås gott åt den ypperliga damen och ynglingen...Och det bjöd vi på...Förresten är det väl bättre att bli kallad fröken och tant än kärring?
Ha det gott!
hälsn
AnnA
Skicka en kommentar