När man tvunget ska jobba vareviga dag får man (läs: jag) ta sig tid på kvällarna och pyssla lite. Igår kväll blev mitt armband klart som jag köpte på Vävdagarna i oktober och jag har hunnit göra en bokgran, några tändsticksaskar och ett par anteckningsblock. På fredag ska jag jobba kväll eftersom det är premiär på jubileumdfilmen Sagan om vår stad, så dagen tänkte jag ägna åt att byta gardiner och sätta upp ljusstakar och stjärnor.
Idag är det 700 nyanser av grått ute. Riktigt novemberväder, alltså. Men jag bryr mig inte, för efter att ha jobbat 10 dagar på rad är jag äntligen ledig. Jag har haft en väldigt effektiv förmiddag, sprungit 6 km, tagit upp dahliaknölar, klippt ner lite visset i rabatter, tagit bort löv för att motverka musinvasion. Dessutom har jag hunnit putsa fönster, byta gardiner o städa. Ja, ni hör ju själva! Nu sitter jag på Ikeas parkering, är väldigt nöjd med dagens insats (sa hon ödmjukt;)) och väntar på systeryster. Jag bjuder på en sån där spanarbild. Efter alla polisfilmer jag sett, så vill man ju vara då där hemlig och fota från en bil. Eller?!
Oj, vad lång tid det gick sen sist. Det är ju inte precis så att jag inte gjort något, tvärtom. Flyttat till en syster, målat till två systrar, tapetserat till en bror, pysslat till mig själv och sen ska man ju jobba också. Idag har jag i alla fall bakat fyra tårtor till en kollega, nu broderar jag en stund, sen är det dags att jobba...igen. Om jag kan slita mig från broderandet vill säga. ;)
